En syn som blivit alltför vanlig i restauranger runt om i världen är familjen som sitter runt ett bord, var och en försjunken i sina egna små världar av skärmar och digitala distraktioner. Barnen tittar på sina mobiler medan föräldrarna drar en lättnadens suck och njuter av stillheten och lugnet. Det är som om mobilen har blivit den nya familjemedlemmen, en som alltid är där för att ersätta verkliga samtal och interaktioner.
Vi föräldrar, med vår längtan efter en lugn stund, har blivit mästare på att låta mobilen ta över våra barns uppmärksamhet. I stället för att prata om dagen och vad som har hänt på dagis, i skolan och på arbetet, väljer vi den enkla vägen genom att ge barnen våra mobiler eller låta dom sitta med sina egna och hoppas på det bästa, en lugn middag. Visst, det är tyst, men hur kul är det egentligen?
Det är som om vi har glömt bort konsten att prata med varandra och i stället låter mobilen med spel, inlägg och ett ständigt flöde av reels ta över diskussionerna.
Är det inte dags att ta tillbaka samtalet, vi betalar väl inte dyra pengar för att äta på restaurang bara för att sitta tysta och titta ner i en skärm? I stället borde vi prata om maten, hur den smakar, hur den känns i munnen, matens färger, var kommer maten ifrån? Prata om bordsskick, hur man gör när man äter, att man äter med kniv och gaffel, lägger servetten i knät. Prata om att det inte är trevligt eller hygieniskt att äta med fingrarna, att det inte är trevligt för bordsgrannen om man tuggar med öppen mun. Varför inte tävla om vem som har det bästa bordsskicket, bäst kan förklara hur maten smakar eller vem som är den trevligaste bordsgrannen.
Jag som arbetar som lärare på mellanstadiet har märkt att sedan mobilen introducerades hos våra barn och unga (jo, jag har jobbat ett tag så jag minns tiden innan alla 10 åringar hade en egen smartphone) har barnen fått ett sämre bordsskick, många äter med händerna, vet inte i vilken hand man ska hålla kniven, skär med gaffeln, kan inte skala en potatis eller hälla upp maten på tallriken utan att det mesta hamnar utanför. Är det matro runt borden? Absolut inte!
Har roat mig med att tänka på hur ljudnivån skulle vara om alla fick sitta med sina mobiltelefoner. Jag kan se en matsal framför mig där eleverna sitter i sina egna små världar djupt försjunkna i sina mobiler med ljudreducerade hörlurar som stänger ute ljud från slammer av bestick mot tallrikar, skrapande stolar och tuggande bordsgrannar. Kan absolut tänka mig att det vore skönt att få äta under tystnad, slippa resa mig minst fem gånger under den kvarten eleverna måste sitta i matsalen innan de får gå ut på rast för att be elever prata tystare, äta med kniv och gaffel, torka upp när de spiller eller sitta på sin plats.
Jag skyller delvis det bristande bordsskicket på mobilen. För att få lugn runt middagsbordet låter vi föräldrar barnen ta med mobilen till matbordet. Det är svårt att skära pannbiffen med en mobil i handen, inte konstigt då om gaffeln även får agera kniv eller att hela pannbiffen äts direkt från gaffeln tugga för tugga. Att det är lättare att få tag på köttbullen genom att använda fingrarna än med gaffeln när man inte kan flytta blicken från skärmen är också lätt att förstå. Det är absolut inte barnens fel, det är vi vuxna som i vår längtan efter lugn och ro väljer att låta mobilen sitta med runt matbordet.
Den här texten kan jag själv känna är lite grinig men nu tycker den här tanten att nu slår vi nävarna i matbordet och bannlyser mobilen med sitt dåliga bordsskick vid middagsbordet. Vad tänker du?
