Som sagt, är det någon som tvekar på att lämna över hela matansvaret på en äldre tonåring. Tveka inte eller hör av dig till mig.
Wow! Alltså glädjeskutt och ylande från botten av mina lungor. Så bra har det varit.
Det jag kan tänka mig önska till hans nästa vecka vore att få veta vad vi får till middag men jag tror att det kan vara mer av mitt kontrollbehov som sitter kvar.
En tjej har kommit till vårt hus några dagar för att träffa vår äldsta. När hon så sitter i köket och säger -oh! en kille i köket blir jag både tok-nöjd med mitt beslut att sluta vara vardagsmat-kokerskan.
Sedan tänker jag på faktumet att om vi inte delar upp och ser till att alla drar sitt strå till stacken för att få maten på bordet så kommer traditionen av att mamman står i köket att bestå…. eller så kanske det blir halv-/helfabrikat. Det jag vet att alla som jag har intervjuat, inte önskar.
Veckan avslutades med att även kompisar får kavla upp armarna om de ska äta hos oss.
Filmen på kompisen är mörk men vi hade ett gott skratt.
Lagade mackor ????
