Vad är barnmat?
Kommer aldrig att glömma en gång när min dotter var i 7-års åldern och hade en kompis på besök. Över telefonen bestämde jag och kompisens mamma att hon skulle stanna och äta middag tillsammans med oss men precis innan vi skulle lägga på säger mamman:
-Men förresten vad äter ni för konstig mat hemma hos er, mina barn är vana vid att vi serverar barnmat?
Jag blev så paff av kommentaren och frågan att jag blev helt ställd. Konstig mat och barnmat, vad menade hon?
Jag kommer i ärlighetens namn inte ihåg vad jag svarade eller vad vi skulle äta men trots att det är många år sedan kan jag ibland fortfarande komma att tänka på händelsen.
Ja, vad är barnmat?
Är det falukorv, makaroner, köttbullar och pannkakor?
Visst är det smidigt att servera mat som man vet alltid går hem hos barnen men är det bästa alternativet i längden? Slutar man erbjuda nya smaker kommer ju barnen få ännu svårare att intressera sig för ny mat och nya smaker.
Lättlagad mat
Kanske är det lättlagad mat som borde kallas för barnmat? Mat som inte tar för mycket tid och ork att tillaga och där barnen kan vara med och röra i grytan eller skala potatisen. Dessutom är det oftast roligare att smaka på sådant som man själv varit med och påverka
Matens utseende
Eller är det utseendet på maten som gör den till barnmat? När min dotter var liten ville hon tillskillnad från sin lillebror inte alls smaka på nya maträtter. Ugnspannkaka med korv eller bacon i ratades direkt. Hon gillade ju både vanlig pannkaka, bacon och korv var för sig men alltså inte när den blandades och tillagades i ugnen. Såklart hade jag både hotat med indraget lördagsgodis, skällt och spelat sårad mamma för att hon inte smakade men inte gjorde det någon skillnad. En dag kom jag på en lysande idé, jag gjorde en ugnspannkaka utan vare sig korv eller bacon i. Jag stekte bacon och korv vid sidan av. När pannkakan var klar tog jag fram mina pepparkaksformar och tryckte ut fina ”pannkaksfigurer ” som jag la upp på tallriken sen satte jag korvbitar och bacon på tandpetare som jag stack ner i pannkakan. Det blev succé och nästa gång ville dottern vara med och ”skapa” ugnspannkakan. En gång hade jag en förskräcklig otur och ”råkade” tappa all korv i pannkakssmeten när vi skulle laga ugnspannkaka. Jag tittade med låtsad förskräckelse på min dotter som bara ryckte på axlarna och sa:
-Det gör inget och klappade mig på handen.
När ugnspannkakan var klar åt hon med god aptit.
Det var början på vår matresa där jag märkte att utseendet spelade stor roll för att dottern skulle vilja/våga testa ny mat. Jag skulle ljuga om jag sa att det gick som på räls, många gånger tog det tvärstopp eller så körde vi diket men när vi kunde lägga en ny rätt till listan på rätter som vi alla åt kändes det som en seger.
Även om det är matens utseende, tiden den tar att laga eller om den bara lagas till barnen så finns vi på Matpiraten för att stötta och komma med nya idéer.
Vi älskar BARN och MAT – ”BARNMAT”
