Igår, fantastiskt!
Idag, vad händer???????
Igår gick vi på skolbesök. Det är tid att välja skola för yngsta sonen. Han har behov av en del extra stöd i ett antal ämnen så att välja känns inte helt lätt.
Så vi var där på kvällen. Kom hem vid 19.45 för att få torsk med potatisklyftor.
Sonen hade helt själv fixat detta och han hade googlat ???? hur länge man ska koka potatis. 10 min men då var den fortfarande hård så jag fick freestyle.
Bra!
Jag fick själv aldrig lära mig att laga mat så jag är liksom: mamman som inte kunde laga mat… hur dålig kombo är inte det och för 19 år sedan var inte Google dit man sökte.
Så potatisen blev perfekt.
Idag kom han inte alls hem.
Vi har ringt, alla vi andra 4 av oss. Lämnat meddelanden och skickat sms.
Så fick mannen rycka in och medan vi åt diskuterade vi om vi skulle överleva en vecka på vatten utan mat.
Lite taskigt men sant! Mannen kommer leva längre än oss andra.
Telefonen ringer….
Nu kom anledningen fram om vad som hänt: sonen har räddat ett slagsmål vid fritidsgården och verkligen varit en förebild. Skäms på mig som tror annat bara för att det är tonåring.
Hursomhelst. Jag får ta mig själv en funderare på vilka förhastade tankar jag har om tonåring. Såklart känner jag bäst till det igenom mig själv. Så vi hungrade inte ihjäl. Sonen har fått en veckas gratis fritidsmål för en bra insats.
Vi frågade skämtsamt om det kunde gälla hela familjen ????
