För att dra det till sin spets så upplever jag att det finns två typer av människor, de som ser på recept som en löst definierad riktlinje och de som betraktar recept som heliga skrifter inristade i sten. Jag tillhör den första gruppen – alltså den som ibland slänger ihop något “på en höft” och hoppas på det bästa. Det gör inte min syster, hon är en receptslav ut i fingertopparna.
Att komma hem till min syster när hon lagar mat är som att komma in i ett kemilabb där livsviktig hjärtmedicin framställs och där varje ingrediens noga både mäts och vägs innan den blandas med resten av innehållet.
Om receptet säger “en nypa salt,” använder min syster en salttång för att säkerställa att varje saltkorn är exakt lika stora. När det står att man ska röra om i 3 minuter, sätter hon timern på mobilen och slutar inte röra förrän klockan ringt. Tre minuter är tre minuter svarar hon bistert när jag påpekar att det kanske fungerar även om man inte klockar rörandet.
Min syster receptslaven är även fullständigt oförmögen att improvisera. Om jag skulle våga föreslå att hon kan ersätta persiljan med koriander eller tillsätter lite chili i grytan, skulle hon stirra på dig som om jag föreslagit något så galet som att hon skulle dansa naken i regnet med en bananhatt på huvudet. “Det står inte i receptet”, skulle hon säga med en dyster och skeptisk blick.
Min syster lever i ett ”kokboksfängelse”. Hon kan bara inte släppa loss och lita på sina egna smaklökar eller fantasi. Hon måste ha det skrivet i svart på vitt, för att överhuvudtaget våga sig på att laga mat.
Du då, tänker du säkert nu, är du så mycket bättre när det kommer till matlagning? Nej, absolut inte hur många gånger har jag inte totalt misslyckats med middagen bara för att jag ville testa lite ”outside the box” Har jag hört att choklad kan piffa upp chiligrytan måste jag prova och har jag ingen annan choklad förutom chokladsås, som vanligtvis äts till glass gör inte det någonting, choklad som choklad tänker jag.
Jag skrattar åt mått och tider och går in i köket med en “här och nu”-inställning. Jag menar att det viktiga inte är själva rätten utan resan dit, det handlar om att våga prova nya saker, kombinera oväntade smaker och ibland överraska med mästerverk och ibland bara överraska.
Nästa gång du träffar en “receptslav,” försök att inte ge några ge goda råd, allt receptslaven behöver står i receptet och skulle de behöva ett råd kan hon bara tänka sig att ringa kokboksförfattaren. Om du blir inbjuden till en middag av en receptslav, kan du vara säker på att det kommer att smaka precis som det står i receptet – varken mer, varken mindre.
Blir du bjuden på middag av en ”receptrebell” kan du räkna med en mer underhållande matlagning. Hon menar att kokböcker och recept bara är till för de fantasilösa. Recept ska aldrig tas på för stort allvar, de är mest rekommendationer. Rebellens vänner vet aldrig vad de kan förvänta sig när de sätter sig ner till middag.
Så vem är du, receptslaven eller receptrebellen?
