Konstigaste familjen, inte som andra, när jag blir stor då…
Jösses jag hade inte tålamodet men ändå så finns det något så fantastiskt i mitt val att sluta laga maten.
Nu skulle 13 åringen ha sin vecka igen. Började med att han inte tänkte och sedan ändrar han sig. Skönt, tänker jag men ju längre veckan gick så började det knorra. I fredags så ringer jag hem efter att ha varit på ett möte. Vi pratar om vad han ska laga och jag föreslår att han ska ta fram och förbereda.
-Nä, jag väntar på dig.
-OK, svarar jag och hör att han är inte på humör. Så kommer jag hem och han tänker inte laga mat åt någon annan än sig själv. och OM han skulle laga skulle det bli pizza en gång till. Jag tappar tålamodet, ger upp och talar om att det fungerar inte med en massa anledningar till det. Hur som så lagar jag och när vi sitter vi bordet får jag höra det. Vilken konstig familj och framförallt mamma jag är. I ALLA andra familjer lagar mammorna maten och papporna handlar. Barnen behöver inte och när han blir vuxen ska INTE hans barn BEHÖVA.
Det blev ett bra samtal om hur det är och tänk om hans fru inte vill laga maten, säger jag. Jösses, till slut är jag ändå än mer tacksam för att vi lär oss det här. Han är 13 år och bilden av att det är mamman som lagar får jag väl ta på mig själv. Jag har ju lagat i alla år och det kommer kanske fortsätta vara så som han säger att alla mammor till hans kompisar lagar. Eller, det kanske inte blir så. Det får väl tiden visa.
Den största anledningen till att jag själv slutade är när jag tog mig en titt på tid så såg jag att: jag gillar att jobba och kavlar gärna upp ärmarna men när det gäller maten så kände jag mig så låst. Det är hela tiden, finns inget utrymme att starta något och göra det klart för då tickar klockan där bakom att om någon timme igen så är det dags att börja tillaga.
Det är det som hände honom. Efter sonen får i sig maten, blir han på så mycket bättre humör och håller med om att han hade slut på energi och behövde mat men ville inte laga den.
Till den här veckan tar jag med mig: Att göra valet och att förbereda mig på motståndet som kommer att komma. Det är inget fel på valet. Livet i en gräddfil!
