18:03 släntrar (min upplevelse) med coola steg så sonen in i köket för att tillaga kvällens rätt.
Jag erkänner att jag lite nyper mig i kinden för att verkligen förstå fakta att jag sitter och gör min grej i fyra hela veckor och sedan har en vecka då jag lagar mat.
18:39 kommer mannen och fadern in i huset. Han frågar glatt vad det blir till middag och sedan kollar om det även kommer serveras stekt ägg och rödbetor till oxpytten.
Nä, säger äldsta. Tittar på sin pappa från spisen och säger: -går du in med skorna?!?
???? vad mer är inbyggt i spisen?
Plocka upp strumporna, gå ut med soporna och vattna blommorna??
Yngsta som haft sin vecka är på om grönsakerna. Kan vi ta salladen?
Från idag tar jag med mig känslan att det finns något fint o ansvarsfullt i att ha sin vecka. Det är inte bara komma inklampandes i någon annans kreativa stund.
Här är en bild på hur man sedan kan göra efter att man fått tillåtelse att ta sallad. Klippa ut “stammen” som är godast.
