När det är uppenbart att vägen tar slut och ny väg måste väljas.

Skriver måste för det går ju inte att stå still. Ingenting står stilla.

Det är som att köra på en väg, drömma och längta efter något mer och större fast inte riktigt ta aktionen. Inte slå på blinkers och svänga av utan ha kört på lite saktare. Längtat och undrat var avfarten skulle ta mig men ändå stannat kvar på route ”säker”.

Nu är den vägen slut. Rakt fram är ett stup. Jag ska välja och det är en fjäril i magen som känns vaken och vacker.